tildisgoeschina

Vissa småsaker får mig att fundera över hur kineserna tänker ibland. Beställde en take away pizza och när jag kommer hem och öppnar kartongen så har de lagt i två skedar... Nog för att jag är en alien här, men jag har ännu inte börjat äta pizza med sked...


Har funderat och kommit lite underfund med hur saker och ting möjligen kan fungera här, enligt mina egna erfarenheter...
Förmågan till reflektion både i det dagliga livet och på arbetsplatsen är en mycket inskränkt förmåga hos det kinesiska folket. Om det beror på deras odemokratiska uppfostran, eller att de aldrig fått tänka fria tankar i egna banor det vet jag inte. Vet bara att om jag frågar en kines frågan: Varför?
Då ser de alldeles förvirrade ut.

I Kina bara gör man. Antingen för att någon som bestämmer över dig har sagt till dig att du ska göra det. Eller för att "så har vi alltid gjort"
Hur ska ett land någonsin kunna förändras när förmågan till reflektion inte finns?
När större delen av befolkningen bokstavligen inte har den blekaste om vad som försiggår utanför rikets gränser, och när de dessutom är förbjudna att ta reda på det genom medierna.

Det finns så många ursäkter och förklaringar till allt. Förslag som "hur man eventuellt skulle kunna prova att göra på det här sättet" till kineserna rinner av dem som vatten på en gås...

Basargumentet är I DET HÄR LANDET GÖR VI SÅHÄR!

Att lära av varandra är nästan det viktigaste som finns. Jag tar in & jag anpassar mig.. Önskar bara att kineserna kunde ta in något av det man säger istället för att gå i försvar. Det är ju jätteintressant att diskutera olika lösningar på saker, och varför man gör som man gör!

Här inser man verkligen hur djupt rotad mitt synesätt och mina värderingar är. Att umgås med personer som har så olika värderingar får en verkligen att tänka på hur mycket sådant spelar roll för den personen man är!

Exempel...

När det finns en fin ven att sticka i på handen på en 6 årig gosse, varför ska man då välja att sticka i huvudet istället? Jo, det är för att "på vår avdelning är det bestämt att vi inte sticker utanför den här kvadraten" ( 1 kvadratcentimeter mitt på handryggen). Nej, istället brottar vi ner den stackars pojken, håller fast honom med järngrepp och sticker honom i huvudet upprepade gånger fast att det inte finns några fina kärl där...

Tänk om hon hade frågat sig själv: Finns det några andra lösningar? Istället för att bara acceptera, lyda och göra!

Så länge någon lyder så finns det alltid någon som bestämmer....
Nej, det är tröttsamt att se på när ingen tänker utan bara gör och gör och gör.....

Jag står utanför en restaurang där vi precis har ätit kvällsmat & väntar på Hanna. Helt plötsligt känner jag att någon klappar mig på huvudet och stryker mig i håret, förvånad vänder jag mig om och där står en liten kinesisk man och plirar upp mot mig med huvudet lite på sned och ser finurlig ut, sedan lommar han långsamt iväg.... 

Bredvid mig satt två västerlänningar på uteserveringen och de frågar mig:
- Känner du honom?

Jag svarar:
- Hell no!

Vi alla tre brister ut i gapskratt...
 

Det är för härligt med dessa festliga tillägg i vardagen här i Kina... 


Idag på praktiken drog the headnurse en dörr i huvudet på mig, jag har tagit blodprov på många små stackars barn (med handskar!) För igår tog vi upp den diskussionen med the headnurse och vi fick förklarat för oss att det är oartigt mot patienterna att använda handskar (men inte att ha munskydd, som de alltid har utan anledning! ) Iallafall försåg oss våran lilla sjuksköterska förvånansvärt med två par handskar var efter att avdelningen haft ett möte om detta. Det är antagligen orsaken till att the headnurse (av oss kallad häxan) inte sa hej till oss idag, och att jag fick en dörr i huvudet! 

Imorgon ska vi få den stora äran att lära oss att sätta infarter i tinningen på bebisar tydligen...

C-uppsatsen går stadigt framåt, vi snickrar just nu på resultatet! Om ca två veckor får vi Sverigebesök av Hannas mamma, jag har lagt in en beställning på flourtabletter...


För alla er som någon gång undrat vart tegelstenarna kommer ifrån, här har ni svaret:







Håller i dagarna på att planera min hemresa för fullt. Mina preliminära planer ser ut som så att den 25 december flyger jag till Thailand och stannar där till den 8 januari...

Stor kram på er!

Den första dagen på praktiken fick mig att gråta...

Känner mig så otroligt äcklad!
Har en känsla av maktlöshet & förtvivlan, blandat med en känsla av en djup sympati...

Vi är nu på the second affiliated hospital i Kunming och gör praktik inom pediatrik. Allt från spädbarn till 14 åringar.

Då vi kom in på sjukhusområdet sjönk mitt mod ganska snabbt. Överallt sitter svårt sjuka människor och tigger mat och skriker av smärta. Ögonvitorna är gula av ikterus och de är så smala att jag kan se alla skelettdelar genom huden. Mammor sitter med sina apatiska barn på marken och håller i droppen med händerna eller har hängt upp dem i träden.

Efter att ha tagit oss upp för de 6 trapporna till barnavdelningen där vi ska vara nu i 5 veckor slår en stank mot oss som inte kan beskrivas med ord. Golven är fulla med urin och avföring. Barn skriker så högt och äkta att mina ögon fylldes med tårar. I ett rum ligger ett barn och bokstavligen vrålar och vrider sig i smärtor, medan en mormor sitter bredvid alldeles tom i blicken och man vet att döden är en vardag för människor här.

Barnen sitt er på rad, sedan kommer sjuksköterskorna och bryskt rycker till sig handen på barnen och borrar in en infart medan barnet skriker och tårarna sprutar. Väggarna, taket och golven är alldeles bruna och har ett lager av något man inte kan tyda vad det är.

Barnen med diarré sköter sina behov på golvet, bredvid sker provtagning, samtidigt som en annan sitter och äter bredvid.

Efter en kort rundtur fick vi gå in i "labbet" slå oss ner på varsin stol. Efter en stund stormade "the headnurse" in och när hon kommer flyger alla upp från sina stolar i rädsla. Hon förklarade (med en chenglish-tolk) i skrikton att hon likställde oss med sina kinesiska studenter och allt hon förväntade sig av oss. Ge mediciner, ta blodprover, ge injektioner. Det känns inte kul att utföra i en miljö som kan likställas med en soptipp, utan handskar, handsprit och barnsjukdomar jag inte är vaccinerad mot! Hon föreslog dessutom att vi borde lära oss kinesiska snabbt så att vi kan kommunicera...

Jag vägrar att ge en patient som jag inte vet har för sjukdom en medicin som jag inte vet vad det är och har för verkan, eller kan kontrollera ordinationen eller identiteten!

Känner mig så illa berörd att jag inte ens vill gå dit imorgon. Det kommer att krävas styrka för att ta mig igenom dessa 5 veckor av misär och lidande!

Gud vare med mig!

Igår kväll var jag och Hanna inbjudna till mid autumn  middag hemma hos en kinesisk tjej som gör sin master i Thailand och är riktigt duktig på engelska. Vi har träffat henne i sammanlagt ca 3 timmar. Det var en mycket speciell tillställning hemma hos hennes familj som består av hennes man som är polis och hennes mamma & pappa som alla bor tillsammans. De är en mycket fattig familj som bor i en liten lägenhet tillsammans, de har inte ens en dusch! Inför att vi skulle komma hade de handlat hem allt av det "finaste" och pappan i familjen var alldeles till sig av glädjen att få bjuda oss på middag. Så vi kom hem till dom och då stid mamman och lagade mat för fullt. Vi fick sätta oss runt ett bord hemma i deras lilla kök och middagen började naturligtvis med "Gan Bei" som betyder: Botten upp! I Kina är traditionen att man skålar i stort sett var och varannan minut och om man inte dricker är man oartig, och så fort glaset är tomt så fylls det på! När pappan skålar måste man skåla tillbaks!
Så jag blev lite rund under sulorna innan middagen var över. (Gäller även polisen som traskade iväg till sitt nattskift efter middagen)

Vi skojjade och skrattade och hade jättetrevligt och alla frågade massor om Sverige och vi jämförde våra kulturer och skrattade åt varandras språkmissförstånd hela tiden! Som till exempel när polisen sa "chicken" istället för "cheers"...

När middagen var över var det dags för mooncake och frukt! Som jag i mitt tidigare inlägg berättat är jag inte så förtjust i denna kaka, men det var bara att le-tugga-svälja...

När vi skulle gå hem gick vi ut alla tillsammans och tittade på månen som symboliserar familjen här i Kina! och de deklarerade glatt att vi nu var en del av deras familj!

Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på att människor som dessa existerar, tänk om alla var lite mer så...

Människor som bjuder bort det finaste dom har utan att blinka.
som ger utan att de har. 
som behandlar en främling som en familjemedlem.
som skrattar fast de inte äger mycket.
som ler mot en från hjärtat.












 











 En skylt på sjukhusområdet..--> Förbjudet att spela trumpet!??
Den här skylten är typiskt Kina.. Har otaliga kort på såna här konstiga skyltar!






Vädertemperaturen håller i sig, ligger runt 25-30 + om dagarna! Saknar er därhemma!

Den 1 oktober är det Kinas nationaldag det innebär att ALLA kineser firar, och ni kan tänka er hur mycket folk som kommer att befinna sig på alla gator och torg överallt. Den 3 oktober är det the mid autumn day som är en väldigt stor högtid här, då äter alla den berömda "mooncake". Jag och Hanna skulle naturligtvis prova på denna delikatess som alla pratar om som "delicious". Så vi knata in på ett bageri och pekade på denna mooncake, och knallade sedan glada i hågen ut på gatan och tog en tugga. Första tuggan var OK, smakade som en bitter, fet variant av kubb ungefär, bett nummer 2= chock, för i mitten ligger ett lass med segt torrt fläskkött! Vi gnagde i oss kanterna av ren besvikelse samtidigt som vi föreställde oss att de va kräm eller något annat gott i mitten sedan gjorde vi oss av med köttlasset i närmsta papperskorg.
Så vi har svårt att förstå att hela familjen samlas för att frossa mooncakes under denna högtid, men så är vi ju inte kineser heller!
Idag blev vi sugna på att smaka på vad vi trodde var ett jättestort chips, för vi va lite sugna på sour-creme/union smaken. Så vi fick fatt i en man med hela cykelkorgen full i dessa gigantiska chips. Det smakade:
sötare än socker! 

Efter vägen till sjukhuset finns det oerhört många olika personer som står och säljer diverse delikatesser som vi nu de flesta har provat, till priset av ca 1 kr styck, och numer är de enligt oss inga delikatesser utan snarare
O-delikatesser. :)

Eftersom vi båda vart sjuka under veckan blev vår söndagsutflykt endast ett besök till ett museum i närheten av där vi bor. Det var intressant, vi fick se hur Kunming sett ut för längesen, och lära oss lite om minoritetsfolken som lever här!

Efter lite research under lördagen hittade vi en fullt acceptabel hårsalong i gallerian där vi bor! Så under eftermiddagen och en tugga mooncake för mycket beslutade jag mig för att våga mig dit. Var nervös som attan och föreställde mig hemska saker.

Till exempel att de skulle bleka med så starkt blekmedel att håret skulle gå av. Som vanligt var Hanna med mig som moraliskt stöd. Frisörbesöket blev även det en upplevelse för sig. Att ingen av de ca 40 frisörerna som jobbade på denna salongen inte kunde engelska är bara en bisak.

Jag kom in fick sätta mig i stolen, blev inlindad i en darth wader liknande cape. Sedan kom ca 25 personer och tog på mitt hår samtidigt som de gjorde en närstudie av mina "beautiful blue eyes". Jag försökte tappert förklara vad jag ville att de skulle göra med håret (färga utväxten på mina blonda slingor). 
Så kommer en brud med munskydd och börjar bestämt pensla i blekmedel på utväxten utan att förstå att jag ville ha slingor. Jag sa stopp och försökte visa på Hannas hår, då va de nära att hon också fick sig ett blont hårparti av bara farten. 

Så fick jag en tolk på telefonen som på knackig engelska frågade om jag ville täcka över mina gråa hår (!) 
Det gick inte att förklara att de skulle göra slingor så det slutade med att de blekte all utväxt, men resultatet blev långt över förväntan och lite slingor fick de till ändå på något konstigt sätt. 


 Tolk på tråden... 









 Mooncake 














































 

Två personer går mot en affär som de alltid brukar handla i, då de kommer fram visar det sig att affären idag hade stängt, alla 30 personer som står i närheten av affären börjar gapskratta?!?

Byt nu ut den här historien till två vita personer (Jag & Hanna)-och-30 kineser!

Har fortfarande inte fått grepp om kinesernas humor !?!

Dagen idag
Stannade hemma från praktiken idag på grund av rädslan att bli satt i karantän för att jag med jämna mellanrum hostar, nyser och måste snyta mig. Vill inte riskera något! 

Pallrade mig dock iväg till sjukhuset mot lunchtid för att äta på vår favoritlunchrestaurang. Där vi tidigare i veckan hittade en mask i maten förresten. Efter det åkte vi hem och snickrade på våran C-uppsats.

Då vi senare tog oss ner på stan för att dricka kaffe kom vi på att vi skulle gå och köpa en speciell frukt som vi länge har funderat över vad det är för spännande, såhär ser den ut:

Vi märkte att den började lukta superstarkt & värre blev det. Hanna liknade lukten med surströmming, och gott det smakade den iallafall inte! Det slutade faktiskt med att vi var tvungna att vädra ur hela lägnehten och äta lite vattenmelon för att för alltid glömma smaken! Det var dessutom ett helt företag att slakta den jäkeln! En 2 kg best med sylvassa taggar!





Att  jag har lyckats med bedriften att få 2 röntgenbilder på tiden av 1 månad tycker vi är rätt kul, här min bröstkorg i genomskärning. Tycker det är rätt festligt att man alltid får med sig röntgenbilderna i en påse hem.

Igår insjuknade Hanna in i 40 graders feber med diverse hemska mag-symtom därtill och blev riktigt dålig, men repade sig ngt under dagen idag. Jag gick till praktiken min tandvärk och halsont  till trots, men när de fick höra att Hanna var sjuk var jag tvungen att gå hem sa dom! Antagligen för att de var livrädda att jag bar på någon hemsk smitta. När jag kommit hem kände jag hur min kroppstemperatur började stiga och jag har blivit lite förkyld! 

Så ringer telefonen för första gången och det är personalen från kontoret som bestämt propsar på att Hanna måste iväg till sjukhuset (efter en dags feber som blivit bättre). Vi hävdade båda två att det inte alls behövdes eftersom Hanna kände sig bättre nu! Och hur man kopplar ihop magsjuka med svininfluensa det förstår jag ej. Efter otaliga antal samtal kommer dessa 2 personer hem till oss och mer eller mindre tvingar med oss till sjukhuset.Till AKUTEN av alla ställen. Att gå runt inne på en kinesisk akutmottagning är en upplevelse i sig!

 Vi försågs båda med varsitt munskydd, fick besvara otaliga obehagliga frågor och vi satt båda där och undrade vad de tänkte göra med oss. Det var faktiskt otäckt!
Vi fick ta febern och naturligtvis hade jag feber, försökte att inte hosta så gott jag kunde för att de inte skulle bli ännu misstänksammare. Efter detta anamnes samtal som bollades fram och tillbaka okommunicerbart och kinesiska läkaren vägrade inse att Hanna varken har ont i halsen, hosta utan bara ont i magen och feber därav. Läkarna var försedda med en form av rymddräkter och försökte på alla sätt och vis få fram symtom på svininfluensa på oss.

Sedan bar det iväg till blodprovstagning. Turligt nog hade jag med mig en flaska handsprit som vi spritade av armvecken med. Dessutom tvingade vi blodprovstagarkvinnan att byta handskar, ni förstår hon hade antagligen haft samma sen imorse.

-Så när detta var klart trodde vi att vi kunde få åka hem och vila oss. men NEJNEJ

Ner ett par våningar och kinesen pekar på ett X!? X-ray... Vi ställde oss frågan, varför i hela fridens namn ska vi genomgå en lungröntgen
?
Jag vill ju inte utsätta mig för röntgenstrålning i onödan. Jag och Hanna försökte förgäves förklara att det var alldeles onödigt, ja jag satte mig helt enkelt på tvären på riktigt. Men det går inte här tyvärr. In i ett rum med mig, av med alla kläderna på överkroppen, ställa mig framför en röntgenapparat och tvångsröntgas. Så tillbaka till läkarna som skrev ut olika traditionella kinesiska mediciner som skulle hjälpa mot om kroppen "is hurt". 3 gånger om dagen, de ni sjuksköterskekollegor de kallar ja dundermedicin om du har ett problem med kroppen, vilket som helst ta denna medicinen 3 gånger om dagen!

Någon svininfluensa det har jag inte, det kunde jag ha sagt på rak arm!

Men jag är förkyld och känner mig något förnedrad efter denna odemokratiska sjukhusvistelse!

Det

Jag har idag varit med om en av de värsta sakerna jag någonsin varit med om!

Tandutdragarstoryn

Som tur var hade jag Hanna med mig som moraliskt stöd. Jag vaknade, åt lite frukost sedan hoppade vi på bussen mot Tandsjukhuset. Vi träffade Dr Li utanför sittandes i ett marknadsstånd, för idag är det "Tand-dagen" här i Kunming (mycket passande dag för mig att dra ut tanden med andra ord).

Det innebär att tandäkarna freestylar tandvård utomhus utanför klinikerna. Iallafall så var Dr Li glad att se oss och vi fick följa med till andra våningen där folk satt och rökte i en stor väntsal. Vi gick in i ett mycket stort rum med 8 olika tandläkarstolar i.

Ja fick först sätta mig på en vanlig trästol bredvid hans skrivbord och jag kunde naturligtvis inte undvika att bli äcklad av alla lortfläckar, skalbaggen på skrivbordet och annat mysigt överallt. Han tittade på röntgenbilden jag hade med mig och rekommenderade starkt att jag verkligen borde dra ut en av de andra visdomständerna också, vilket jag inte tyckte var någon härlig idé!
-Det får bli ett framtida projekt!

Jag fick sedan skriva på ett papper där jag i princip intygade att jag var fullt medveten om att jag av detta ingrepp kunde få en käkfraktur, halvsidig ansiktsförlamning, infektioner mm.mm.

Sedan fick jag ta plats i tandläkarstolen och fick info om hur jag skulle hålla emot med knytna händer under käken för att den skulle hålla. Sedan fick jag bedövning (TUR), sedan tog han fram en kil och en hammare och började "hamra" och jag kände mig inte särskilt stor på jorden, kändes som mitt huvud skallrade och FY FAN vilken smärta!

Trodde min käke skulle gå sönder. Dr Li fnissade och sa att han tyckte det var jättehäftigt att dra ut sin första tand ur munnen på en vit människa. Hanna kunde knappt kolla för att det såg så otäckt ut, hon hade fått första parkett bara för att hon är medicinstudent! haha
Har fortfarande märken i handflatorna av naglarna efter att jag med knytna händer hållit i min käke.

Mitt i hela proceduren var jag tvungen att hasa ner mig i stolen för att jag var för lång för att han skulle nå ner i munnen på mig, vilket gjorde att jag låg som en räka med böjda knän i stolen. Till slut var tanden äntligen ute och jag var helt blöt av svett....

Nu är det gjort iallafall! Phuuuu
-Sätter inte min fot hos en kinesisk tandläkare igen, hur ont eller inflammerad jag än blir!

Ligger just nu hemma med ett packe frysta risbollar mot min kind för att lindra smärtan och svullnaden!


Naturligtvis har vi förevigat denna händelsen och här följer några bilder:
















 Tanden äntligen ute efter vad som kändes som en evighetskamp



 Fräsch som en nyponros

Två timmars bussfärd från Kunming har vi hittat paradiset. Insprängt mitt i regnskogen i "Anning" finns massor av heta källor. Det finns runt 20 olika heta källor preparerade med olika saker, med olika färger på vattnet bland annat ginseng, mjölk, honung, rosor och en bassäng är full av speciella fiskar som äter bort all död hud. Man sänker ner sig och ligger där medan fiskarna "gnager" på en, mycket speciellt! I början trodde jag inte att ja skulle klara av det för att det kittlades så mycket, men jag behärskade mig och tro det eller ej men jag har aldrig haft så mjuka fötter i hela mitt liv! Efter att vi badat i alla olika heta källor i flera timmar, solat vid den vanliga poolen gick vi och fick en helkroppsskrubb som kändes som att hon slipade av hela översta hudlagret, precis så att det var skönt och på gränsen till att det gjorde ont. Efter detta fick vi en ca 1 timmes superskön helkroppsmassage! 

Denna helkroppsrenovering för priset 150 kr! Helt ok va!? :-)

Nu lite bilder från vår supersköna dag:

 Ros vattnet




 Mjölken





 Ginsengvattnet



 Fiskarna




 Naturligt källvatten, ca 40 grader varmt bredvid ett vattenfall








 

Imorgon gör vi vår sista dag på obstetrikavdelningen, det har varit en rolig vecka. Vi har bland annat lärt oss babymassage.

Idag har jag varit och tagit en röntgenbild på min tand, det var en speciell upplevelse. Vår sjuksköterska fixade en guide som skulle följa med oss till tandsjukhuset, en kille som naturligtvis inte pratade engelska. Han verkade livrädd för oss, men han kunde ju iallafall tala kinesiska det hade liksom inte fungerat annars. När vi kom dit fick vi gå in i ett jättestort rum med konstiga apparater i. Jag fick ställa mig och bita på en gul plastkrok som först hissades upp till min långa längd, sedan gick Hanna, tandläkaren och guiden ut och jag var ensam kvar i det stora rummet och då helt plötsligt visade det sig att denna apparaten levde, för plötsligt började den låta och två antenner kom ut från ingenstans och sögs fast mot mina tinningar samtidigt som jag stod där med ett röntgenskynke på mig och bet i denna gula plastkrok, och naturligtvis fann jag situationen så konstig att jag först började fnissa, sedan byggdes det komiska i situationen upp mer och mer och tårarna rann ner för mina kinder av att jag försökte kväva mitt gapskratt! Det var hemskt, var tvungen att tänka mycket bistra tankar för att klara denna manövern.

Imorgon ska det ske, den stora tandutdragningen! Känner mig inte så taggad...men om tandvärken går över så är det verkligen värt all sveda och värk!

Jag och Hanna har nu börjat lära känna lite människor här i Kunming. Ibland är det så himla skönt att få träffa icke kineser. Bara det att kunna hålla ett normalt samtal utan kommunikationsproblem. De flesta som befinner sig i Kina för att studera gör det för att lära sig kinesiska. Det är mycket bra för oss eftersom dom kan hjälpa oss med diverse viktiga saker här som att berätta vart vi vill åka med taxin...

Min och Hannas konversation när det var lunchdags i en not so fresh matsal vi äter i på sjukhuset:

- Nämen titta, vi får det fina bordet idag
-Vad roligt! (ett skabbigt bord med blandad kompott matrester på)
-Jag sätter mig här (Stolens dyna är lös och jag ramlar nästan på golvet utan reaktion)
- Mm, vilken god mat det är idag (Vi vet inte vad vi äter)
- Total tystnad och vi börjar äta den sjukt starka maten som inte är stark längre med våra träpinnar och sitter och kastar saker vi inte gillar på bordet (!) PRECIS SOM KINESER...
- Vi ger våra matrester till han där!
- Vilken bra idé! ( Vi krafsar ihop våra matrester och gör en mycket fattig hungrig man glad)

Ibland på kvällarna när vi pratar om vad vi har varit med om på en dag slutar det ofta med att vi skrattar tills vi gråter för det är så sjukt hur snabbt man anpassar sig. " Wherever I lay my hat that´s home..."

Tänk er om vi kommer hem som två busar utan hyffs och fason talandes alldeles för högt med fula frisyrer spottandes överallt!


Nu lite bilder...





 Mitt vackra leende i genomskärning




 Här masserar jag en liten goding (observera dekalen i bakgrunden)




 Såhär flyter dom små krabaterna omkring




 Såhär packas alla bebisar in i små paket




 Jag, Hanna och en glad pappa!



 Hela gänget, våran handledare längst till vänster!



 Bebissängar