tildisgoeschina

Den första dagen på praktiken fick mig att gråta...

Känner mig så otroligt äcklad!
Har en känsla av maktlöshet & förtvivlan, blandat med en känsla av en djup sympati...

Vi är nu på the second affiliated hospital i Kunming och gör praktik inom pediatrik. Allt från spädbarn till 14 åringar.

Då vi kom in på sjukhusområdet sjönk mitt mod ganska snabbt. Överallt sitter svårt sjuka människor och tigger mat och skriker av smärta. Ögonvitorna är gula av ikterus och de är så smala att jag kan se alla skelettdelar genom huden. Mammor sitter med sina apatiska barn på marken och håller i droppen med händerna eller har hängt upp dem i träden.

Efter att ha tagit oss upp för de 6 trapporna till barnavdelningen där vi ska vara nu i 5 veckor slår en stank mot oss som inte kan beskrivas med ord. Golven är fulla med urin och avföring. Barn skriker så högt och äkta att mina ögon fylldes med tårar. I ett rum ligger ett barn och bokstavligen vrålar och vrider sig i smärtor, medan en mormor sitter bredvid alldeles tom i blicken och man vet att döden är en vardag för människor här.

Barnen sitt er på rad, sedan kommer sjuksköterskorna och bryskt rycker till sig handen på barnen och borrar in en infart medan barnet skriker och tårarna sprutar. Väggarna, taket och golven är alldeles bruna och har ett lager av något man inte kan tyda vad det är.

Barnen med diarré sköter sina behov på golvet, bredvid sker provtagning, samtidigt som en annan sitter och äter bredvid.

Efter en kort rundtur fick vi gå in i "labbet" slå oss ner på varsin stol. Efter en stund stormade "the headnurse" in och när hon kommer flyger alla upp från sina stolar i rädsla. Hon förklarade (med en chenglish-tolk) i skrikton att hon likställde oss med sina kinesiska studenter och allt hon förväntade sig av oss. Ge mediciner, ta blodprover, ge injektioner. Det känns inte kul att utföra i en miljö som kan likställas med en soptipp, utan handskar, handsprit och barnsjukdomar jag inte är vaccinerad mot! Hon föreslog dessutom att vi borde lära oss kinesiska snabbt så att vi kan kommunicera...

Jag vägrar att ge en patient som jag inte vet har för sjukdom en medicin som jag inte vet vad det är och har för verkan, eller kan kontrollera ordinationen eller identiteten!

Känner mig så illa berörd att jag inte ens vill gå dit imorgon. Det kommer att krävas styrka för att ta mig igenom dessa 5 veckor av misär och lidande!

Gud vare med mig!