tildisgoeschina

Lämnar jag Kunming & jag ser fram emot det. Känns som att jag långsamt har börjat fått min beskärda del av Kina.

Jag saknar:
Leo
Min familj & vänner
Jobbet
Skolan
Frisk luft
Rent vatten
Normal hygienisk standard
God mat
Att inte bli uttittad och skrattad åt varje dag
Att kunna kommunicera
Mitt vanliga liv

Jag uppskattar den här resan och äventyret oerhört mycket varje dag, men allting har sina baksidor, och det är upp och ner här, precis som hemma! Men framförallt är varje dag här en stor känslomässig & fysisk utmaning och livet här kräver så sjukt mycket energi. Ibland blir jag lite matt....

Jag reser till Thailand den 19 december, spikat. Jag stannar där en vecka över jul och flyger hem den 26 december och landar på svensk mark igen den 27 december! :-)

Nästa fredag får vi Sverige besök, då kommer Hannas mamma på besök, det blir skoj! Snart
kommer min kära syster & Mattias hit också. Då reser jag till Beijing och möter upp dem för 2 dagar av shopping och upptäcktsfärder, och vi ska självklart sätta våra fotspår på muren också...

Jag har en ängels tålamod för det mesta men när en kines för 100 gången samma dag kommer mot dig och skriker HELLO och vinkar åt dig några centimeter från dig, samtidigt som hela gänget kommenterar hela dig hejjvilt, fnissar och ibland petar på dig och tar på dig, ja då sviker även mitt tålamod och jag orkar inte med ett stort leende säga hello och vinka tillbaks....
Tittar jag tillbaks så blir dom som tokiga, det är det.. det går inte att skydda sig, dom är ÖVERALLT. Vart jag än går.... Kan dom inte bara förstå att jag bara är en helt vanlig människa precis som dom, bara lite längre med annan ögonfärg och blondare hår!!!