This was it
Mitt livs ävantyr börjar gå mot sitt slut! Det är med blandade känslor jag lämnar Kina, men framförallt i ett otroligt lyckorus.
Det är med otaliga intryck av olika slag som jag lämnar detta fascinerande land. Det finns många saker jag kommer att sakna, men framförallt kommer jag att sakna alla ljuvliga människor och minnen som för all framtid har lämnat stora avtryck i mitt hjärta...
Men nu är det dags att vända hemåt! Jag är klar med Kina. Jag uppskattar den här resan så otroligt och den har helt klart gjort mig till en bättre människa på många olika plan. Jag ska aldrig glömma hur en pytteliten sak kan få en fattig människas lortiga, fårade lidande ansikte att lysa upp till en stor skinande sol. Jag ska heller aldrig glömma hur viktigt det är att vara hjälpsam och generös mot alla man möter, trots att de är främlingar!
För att göra en lång historia kort. Den här resan har varit:
Annorlunda, ett i sitt slag, lärorik, otrolig, ledsam, spännande, svår, lyckad, smärtsam, konstig och rolig!
Väskan är packad och imorgon stiger jag på planet som tar mig från mitt Kina liv tillbaka till mitt vanliga liv som stått på paus medan jag varit här!
Jag längtar efter er där hemma och jag önskar er en riktigt GOD JUL!
Ses om 1 vecka :-)
Ge en sol till jordens barn!
Sankta Lucia
Idag ska jag styra upp packningen lite och bara ta det lugnt innan det blir dags för Lucia! I fredags firade vi att vi klarat av det här äventyret med att först äta på en av våra favoritrestauranger, sedan sjunga karaoke & sen ta guldmedalj på "Uprock", utestället vi brukar gå till. Det var superkul!
Ses snart! :-)
I ärlighetens namn..
Om jag skulle beskriva kineser med två ord skulle det bli: Generösa och nyfikna!
Men framförallt så är de otroligt ärliga. De säger alltid vad de tycker om saker och människor, och kommenterar gärna utseende, stil och kläder utan pardon. Till skillnad från svensken så säger de det direkt till personen istället för att viska om det när personen inte hör.
Har någon en större näsa än någon annan säger de helt enkelt: Vilken stor näsa du har!
Har någon lite mer hull på benen än någon annan säger de: Vad tjock du är!
Eller vad konstigt du går, vad mycket du äter, vad stora örhängen du har, vad liten du är och så vidare....
Men motsatsen gäller också... Om någon tycker att någon är vacker ja då säger de bara:
Vad vacker du är!
Vad söt du är!
Vad fina ögon du har, vad vackert hår du har och så vidare...
Oavsett hur väl man känner varandra.
Jag tycker det är rätt härligt, men som svensk är jag ju van att hålla mina tankar lite mer för mig själv !
Och det bästa av allt är att de aldrig någonsin har några baktankar med vänliga ord. Aldrig någonsin, de är bara intresserade av att bli din vän! Är det inte helt fantastiskt?
Egentligen finns det nog inget falskare folkslag än svenskar... För om jag skulle fråga dig hur min katastrofala tröja såg ut, nog skulle du le och säga att den var fin? :-)
Kineser tvekar aldrig heller att fråga frågor som för svenskar kanske skulle anses väldigt oartigt, ja rentav fräckt eller tabubelagt att fråga. Till exempel: Hur mycket tjänar du?
Idag är det fredag den 11 december. Det betyder att jag går min sista helg i Kunming till mötes. Undrar om jag nånsin kommer återvända hit? Jag måste nästan åka tillbaka om 10-20 år för att se om saker och ting har förändrats och utvecklats någonting...
Fredagkvällen skall spenderas i goda vänners lag. Det blir middag, karaoke (på kinesiskt vis) :) och senare utgång!
Det känns konstigt på något sätt, för den tiden som är nu, den var ju så långt fram i tiden!
Lycklig
Alla konstigheter bara går mig förbi och jag går bara njuter av mina sista dagar här... Inget kan få mig på dåligt humör nu, inget i hela värlen! Jag är till och med glad direkt när jag vaknar på morgonen, och det hör ju (för er som känner mig väl) inte till vanligheterna :-)
Snart åker jag hem ifrån mitt alldeles underbara Kina äventyr. Inget större missöde har inträffat förutom hälsoproblem.
Det har varit tufft, utmanande, svårt, ja till och med stundtals förjävligt. Men vad spelar det för roll.
Jag klarade det, jag klarade det, jag klarade det!
Den här praktikperioden är vi med doktorerna som kan lite engelska. Vi går med på ronderna och får alla patientfall förklarade för oss. Det är stundtals väldigt intressant, men som sagt har jag en aning svårt att fokusera!
Idag på sjukhuset fick jag frågan om jag ville sätta en CVK, jag tackade vänligt med bestämt NEJ!
Solen lyser, himlen är blå, vad det är sköööönt att leva då!
10 more days to go!
Tjing Tjong
Aromaterapi
Är det något jag kommer att sakna med Kina så är det alla sköna behandlingar och all massage till löjligt billiga priser. Jag har mer eller mindre blivit beroende av alla olika former av massage sen jag kom hit. Det går ju inte att motstå pedikyr+ fot/underbensmassage i 1 timmer för 15 kr, eller en helkroppsmassage för 25 kr. Det är bara så underbart som det kan bli!
Aromaterapin jag tog idag var lite som klassisk oljemassage hemma, men med kinesiska inslag av att trycka på akupunkturpunkter. Det som jag blev lite förvånad över är att de masserar magen också, länge och så trycker de på akupunkturpunkter där med med början vid diafragma och tre neråt. Det var faktiskt inte så skönt. Snarare lite mer åt det obehagliga hållet. Min lever, tarmarna och urinblåsan behöver ingen massage känns de som sådär på rak arm, men vad vet jag?
Det kanske är jättebra för någonting... I kinesisk massage fokuserar man mycket på rörlighet, att skuldrar och axlar ska bli rörliga och de utövar tryck på många olika akupunkturpunkter så det känns som knivar i kroppen. De vill också "lossa" på nerver, vilket jag inte är så förtjust i. På insidan av överarmarna gillar de att göra detta där nerverna ligger relativt ytligt. Det känns ungefär som man får ström i armarna. Jag önskar alltid att de snart skall sluta vid denna fas av massagen. De masserar också knäna och armbågarna?
När jag gick massageutbildningen var det stränga order om att ENDAST massera muskler!?
Men förutom det så har jag aldrig varit så mjuk och avslappnad i kroppen någonsin. Massage & Yoga, det är balsam för kropp & själ det!
Hanna har varit i Dali under helgen och jag har varit själv hemma. Har hunnit med en hel del viktigt som att tänka på livet (!) :-) och att provpacka, och tänka sig, jag tror att jag kommer klara av att ro hem allt i en resväska!
Imorgon blir det ny praktikavdelning igen. Vi ska vara på en Hjärta/kärl avdelning. Fick rätt dåliga vibbar när vi var där för att hälsa på personalen första gången (mycket fniss), menmen man får aldrig dra förhastade slutsatser, de är säkert jättetrevliga och det kommer säkert att bli 2 bra veckor!
Nu när det är så lite tid kvar här är det jättesvårt att fokusera och vara i nuet. Mina tankar svävar ofta iväg till det som komma skall! Har så mycket roligt framför mig nu. Vi pratar nästan hela tiden om att vi snart ska åka hem, men jag antar att det är helt OK för jag blir så himla glad av att prata om det. Men jag ska ändå försöka fokusera på att leva i nuet och uppskatta mina sista 12 dagar här i Kunming!
Nu är det höst i den eviga vårens stad!Kram från mig!
Titta va ja hitta!
Idag följde jag med min vän Peggy till TCG Nordica ett samfund av människor från norden här i Kunming som organiserar kulturella ting som konstutställningar och firande av högtider!
Så idag har jag ätit köttbullar med brunsås och jag kan lova er att de satt där de skulle i magsäcken! :-) Har även druckit glögg, ätit lussebullar & pepparkakor !
Nästa helg blir de lucia på riktigt då ska jag & Hanna gå och mysa där igen!
Peking & Sverigebesök!
För en vecka sedan tog jag min väska & flög till Peking där jag mötte upp Sara & Mattias. Det var en så underbar känsla att få träffas igen. Och tänk det kändes precis som att det var igår vi sågs. I denna otroliga stad har vi vandrat på den kinsesiska muren, ätit Peking anka, vandrat runt i den förbjudna staden och på himmleska fridens torg och inte minst SHOPPAT loss totalt! Alla dessa upplevelse kan beskrivas med ett ord: Mäktigt!
Jag rekommenderar alla starkt att besöka Peking för oförglömliga upplevelser och galen shopping. Frågan nu är bara hur jag ska få med mig allt hem till Sverige. 20 kg är ju trots allt inte så mycket! Efter 3 dagar i Peking flög vi tillbaka hem till Kunming där vi har varit på SPA, fått massage, gjort sightseeing och ätit god mat!
Sara&Mattias åkte imorse til Thailand, dit jag också styr kosan om 13 dagar...
Praktiken
Våra 2 veckor på intensivvårdsavdelningen är över och den senaste veckan har vi tillbringat dagarna i olika operationssalar där jag har sett många olika operationer. Bland annat resektion av lungor, resektion av skeletttumörer, hysterektomi, bukoperationer, resektion av bröstcancer, halstumörer och coloncancer. Mycket intressant. Men framförallt chockande. För i Kina är ju som bekant allt annorlunda!
Första gången vi gick in i en operationssal trodde jag inte mina ögon!
Av hela tiden här i Kina har jag aldrig blivit så chockad.
Vi fick inte ens byta skor innan vi gick in i operationssalen. I varje operationssal finns minst 3 patienter samtidigt, för effektivitetens (?) skull. Det innebär att en narkossköterka har ansvar för 3 patienter samtidigt under pågående operationer. En patient sövs & intuberas medan de andra patienterna ligger och tittar på, kan ni förstå hur ångestfyllt, och inte blir det bättre av att patienterna som är i samma sal och väntar på sin operation ligger på sina britsar och även ser på när operationen på patienten bredvid påbörjas, det vill säga till exempel när buken på patienten som ligger på operationsbordet inte längre än 2 meter bort öppnas. Det är så SJUKT!
Första gången jag gick in i en operationssalen förstod jag att det skulle bli annorlunda då slussar in till OP salen inte existerar, det är svängdörrar och människor går in och ut precis som dom vill. Vi kommer in och en fumlig kirurg håller på att sätta en arteriell infart. Utan handskar. Han misslyckades flertalet gånger och efter första försöket stoppade han blodflödet med sitt pekfinger också utan handskar. Helt blodig om händerna använder han samma infart och gör nya insticksförsök minst 3 gånger. Han stoppade bara in kanylen i plastkateterslangen igen, även det utan handskar. Trodde jag skulle smälla av!
I OP salen finns inget luftutsug så det innebär att röken från den elektriska skalpellen ligger som en dimma i salen och stanken därav är ingen höjdare. Att kirurgerna upphör med pågående operation för att ta kort på mig & Hanna med sina mobiltelefoner är också något av en rysare.
Vad kan jag säga mer än att: Operera er aldrig i Kina!
När jag gick från praktiken kändes det som att jag hade någon slags slags skyldighet att låta världen veta vad som försiggår i operationssalarn här, men vad ska jag göra?
Ovanstående är bara en bråkdel av vad jag skulle kunna berätta...
Tiden i Kina börjar lida mot sitt slut och det känns otroligt skönt. Jag känner mig rätt sliten faktiskt...
13 dagar kvar, varav 10 praktikdagar.
Går runt och ler för mig själv, för känslan av att jag har klarat av detta äventyr, det är äkta lycka!
Avrundar mer en lustig sak. I Kina kastar man inte ris på brudparen, man kastar solrosfrön! 
På väg upp på muren!
Nu kommer jag snart hem! :)
