I ärlighetens namn..
Om jag skulle beskriva kineser med två ord skulle det bli: Generösa och nyfikna!
Men framförallt så är de otroligt ärliga. De säger alltid vad de tycker om saker och människor, och kommenterar gärna utseende, stil och kläder utan pardon. Till skillnad från svensken så säger de det direkt till personen istället för att viska om det när personen inte hör.
Har någon en större näsa än någon annan säger de helt enkelt: Vilken stor näsa du har!
Har någon lite mer hull på benen än någon annan säger de: Vad tjock du är!
Eller vad konstigt du går, vad mycket du äter, vad stora örhängen du har, vad liten du är och så vidare....
Men motsatsen gäller också... Om någon tycker att någon är vacker ja då säger de bara:
Vad vacker du är!
Vad söt du är!
Vad fina ögon du har, vad vackert hår du har och så vidare...
Oavsett hur väl man känner varandra.
Jag tycker det är rätt härligt, men som svensk är jag ju van att hålla mina tankar lite mer för mig själv !
Och det bästa av allt är att de aldrig någonsin har några baktankar med vänliga ord. Aldrig någonsin, de är bara intresserade av att bli din vän! Är det inte helt fantastiskt?
Egentligen finns det nog inget falskare folkslag än svenskar... För om jag skulle fråga dig hur min katastrofala tröja såg ut, nog skulle du le och säga att den var fin? :-)
Kineser tvekar aldrig heller att fråga frågor som för svenskar kanske skulle anses väldigt oartigt, ja rentav fräckt eller tabubelagt att fråga. Till exempel: Hur mycket tjänar du?
Idag är det fredag den 11 december. Det betyder att jag går min sista helg i Kunming till mötes. Undrar om jag nånsin kommer återvända hit? Jag måste nästan åka tillbaka om 10-20 år för att se om saker och ting har förändrats och utvecklats någonting...
Fredagkvällen skall spenderas i goda vänners lag. Det blir middag, karaoke (på kinesiskt vis) :) och senare utgång!
Det känns konstigt på något sätt, för den tiden som är nu, den var ju så långt fram i tiden!