tildisgoeschina

Den 1 oktober är det Kinas nationaldag det innebär att ALLA kineser firar, och ni kan tänka er hur mycket folk som kommer att befinna sig på alla gator och torg överallt. Den 3 oktober är det the mid autumn day som är en väldigt stor högtid här, då äter alla den berömda "mooncake". Jag och Hanna skulle naturligtvis prova på denna delikatess som alla pratar om som "delicious". Så vi knata in på ett bageri och pekade på denna mooncake, och knallade sedan glada i hågen ut på gatan och tog en tugga. Första tuggan var OK, smakade som en bitter, fet variant av kubb ungefär, bett nummer 2= chock, för i mitten ligger ett lass med segt torrt fläskkött! Vi gnagde i oss kanterna av ren besvikelse samtidigt som vi föreställde oss att de va kräm eller något annat gott i mitten sedan gjorde vi oss av med köttlasset i närmsta papperskorg.
Så vi har svårt att förstå att hela familjen samlas för att frossa mooncakes under denna högtid, men så är vi ju inte kineser heller!
Idag blev vi sugna på att smaka på vad vi trodde var ett jättestort chips, för vi va lite sugna på sour-creme/union smaken. Så vi fick fatt i en man med hela cykelkorgen full i dessa gigantiska chips. Det smakade:
sötare än socker! 

Efter vägen till sjukhuset finns det oerhört många olika personer som står och säljer diverse delikatesser som vi nu de flesta har provat, till priset av ca 1 kr styck, och numer är de enligt oss inga delikatesser utan snarare
O-delikatesser. :)

Eftersom vi båda vart sjuka under veckan blev vår söndagsutflykt endast ett besök till ett museum i närheten av där vi bor. Det var intressant, vi fick se hur Kunming sett ut för längesen, och lära oss lite om minoritetsfolken som lever här!

Efter lite research under lördagen hittade vi en fullt acceptabel hårsalong i gallerian där vi bor! Så under eftermiddagen och en tugga mooncake för mycket beslutade jag mig för att våga mig dit. Var nervös som attan och föreställde mig hemska saker.

Till exempel att de skulle bleka med så starkt blekmedel att håret skulle gå av. Som vanligt var Hanna med mig som moraliskt stöd. Frisörbesöket blev även det en upplevelse för sig. Att ingen av de ca 40 frisörerna som jobbade på denna salongen inte kunde engelska är bara en bisak.

Jag kom in fick sätta mig i stolen, blev inlindad i en darth wader liknande cape. Sedan kom ca 25 personer och tog på mitt hår samtidigt som de gjorde en närstudie av mina "beautiful blue eyes". Jag försökte tappert förklara vad jag ville att de skulle göra med håret (färga utväxten på mina blonda slingor). 
Så kommer en brud med munskydd och börjar bestämt pensla i blekmedel på utväxten utan att förstå att jag ville ha slingor. Jag sa stopp och försökte visa på Hannas hår, då va de nära att hon också fick sig ett blont hårparti av bara farten. 

Så fick jag en tolk på telefonen som på knackig engelska frågade om jag ville täcka över mina gråa hår (!) 
Det gick inte att förklara att de skulle göra slingor så det slutade med att de blekte all utväxt, men resultatet blev långt över förväntan och lite slingor fick de till ändå på något konstigt sätt. 


 Tolk på tråden... 









 Mooncake 














































 

Två personer går mot en affär som de alltid brukar handla i, då de kommer fram visar det sig att affären idag hade stängt, alla 30 personer som står i närheten av affären börjar gapskratta?!?

Byt nu ut den här historien till två vita personer (Jag & Hanna)-och-30 kineser!

Har fortfarande inte fått grepp om kinesernas humor !?!

Dagen idag
Stannade hemma från praktiken idag på grund av rädslan att bli satt i karantän för att jag med jämna mellanrum hostar, nyser och måste snyta mig. Vill inte riskera något! 

Pallrade mig dock iväg till sjukhuset mot lunchtid för att äta på vår favoritlunchrestaurang. Där vi tidigare i veckan hittade en mask i maten förresten. Efter det åkte vi hem och snickrade på våran C-uppsats.

Då vi senare tog oss ner på stan för att dricka kaffe kom vi på att vi skulle gå och köpa en speciell frukt som vi länge har funderat över vad det är för spännande, såhär ser den ut:

Vi märkte att den började lukta superstarkt & värre blev det. Hanna liknade lukten med surströmming, och gott det smakade den iallafall inte! Det slutade faktiskt med att vi var tvungna att vädra ur hela lägnehten och äta lite vattenmelon för att för alltid glömma smaken! Det var dessutom ett helt företag att slakta den jäkeln! En 2 kg best med sylvassa taggar!





Att  jag har lyckats med bedriften att få 2 röntgenbilder på tiden av 1 månad tycker vi är rätt kul, här min bröstkorg i genomskärning. Tycker det är rätt festligt att man alltid får med sig röntgenbilderna i en påse hem.

Igår insjuknade Hanna in i 40 graders feber med diverse hemska mag-symtom därtill och blev riktigt dålig, men repade sig ngt under dagen idag. Jag gick till praktiken min tandvärk och halsont  till trots, men när de fick höra att Hanna var sjuk var jag tvungen att gå hem sa dom! Antagligen för att de var livrädda att jag bar på någon hemsk smitta. När jag kommit hem kände jag hur min kroppstemperatur började stiga och jag har blivit lite förkyld! 

Så ringer telefonen för första gången och det är personalen från kontoret som bestämt propsar på att Hanna måste iväg till sjukhuset (efter en dags feber som blivit bättre). Vi hävdade båda två att det inte alls behövdes eftersom Hanna kände sig bättre nu! Och hur man kopplar ihop magsjuka med svininfluensa det förstår jag ej. Efter otaliga antal samtal kommer dessa 2 personer hem till oss och mer eller mindre tvingar med oss till sjukhuset.Till AKUTEN av alla ställen. Att gå runt inne på en kinesisk akutmottagning är en upplevelse i sig!

 Vi försågs båda med varsitt munskydd, fick besvara otaliga obehagliga frågor och vi satt båda där och undrade vad de tänkte göra med oss. Det var faktiskt otäckt!
Vi fick ta febern och naturligtvis hade jag feber, försökte att inte hosta så gott jag kunde för att de inte skulle bli ännu misstänksammare. Efter detta anamnes samtal som bollades fram och tillbaka okommunicerbart och kinesiska läkaren vägrade inse att Hanna varken har ont i halsen, hosta utan bara ont i magen och feber därav. Läkarna var försedda med en form av rymddräkter och försökte på alla sätt och vis få fram symtom på svininfluensa på oss.

Sedan bar det iväg till blodprovstagning. Turligt nog hade jag med mig en flaska handsprit som vi spritade av armvecken med. Dessutom tvingade vi blodprovstagarkvinnan att byta handskar, ni förstår hon hade antagligen haft samma sen imorse.

-Så när detta var klart trodde vi att vi kunde få åka hem och vila oss. men NEJNEJ

Ner ett par våningar och kinesen pekar på ett X!? X-ray... Vi ställde oss frågan, varför i hela fridens namn ska vi genomgå en lungröntgen
?
Jag vill ju inte utsätta mig för röntgenstrålning i onödan. Jag och Hanna försökte förgäves förklara att det var alldeles onödigt, ja jag satte mig helt enkelt på tvären på riktigt. Men det går inte här tyvärr. In i ett rum med mig, av med alla kläderna på överkroppen, ställa mig framför en röntgenapparat och tvångsröntgas. Så tillbaka till läkarna som skrev ut olika traditionella kinesiska mediciner som skulle hjälpa mot om kroppen "is hurt". 3 gånger om dagen, de ni sjuksköterskekollegor de kallar ja dundermedicin om du har ett problem med kroppen, vilket som helst ta denna medicinen 3 gånger om dagen!

Någon svininfluensa det har jag inte, det kunde jag ha sagt på rak arm!

Men jag är förkyld och känner mig något förnedrad efter denna odemokratiska sjukhusvistelse!

Det

Jag har idag varit med om en av de värsta sakerna jag någonsin varit med om!

Tandutdragarstoryn

Som tur var hade jag Hanna med mig som moraliskt stöd. Jag vaknade, åt lite frukost sedan hoppade vi på bussen mot Tandsjukhuset. Vi träffade Dr Li utanför sittandes i ett marknadsstånd, för idag är det "Tand-dagen" här i Kunming (mycket passande dag för mig att dra ut tanden med andra ord).

Det innebär att tandäkarna freestylar tandvård utomhus utanför klinikerna. Iallafall så var Dr Li glad att se oss och vi fick följa med till andra våningen där folk satt och rökte i en stor väntsal. Vi gick in i ett mycket stort rum med 8 olika tandläkarstolar i.

Ja fick först sätta mig på en vanlig trästol bredvid hans skrivbord och jag kunde naturligtvis inte undvika att bli äcklad av alla lortfläckar, skalbaggen på skrivbordet och annat mysigt överallt. Han tittade på röntgenbilden jag hade med mig och rekommenderade starkt att jag verkligen borde dra ut en av de andra visdomständerna också, vilket jag inte tyckte var någon härlig idé!
-Det får bli ett framtida projekt!

Jag fick sedan skriva på ett papper där jag i princip intygade att jag var fullt medveten om att jag av detta ingrepp kunde få en käkfraktur, halvsidig ansiktsförlamning, infektioner mm.mm.

Sedan fick jag ta plats i tandläkarstolen och fick info om hur jag skulle hålla emot med knytna händer under käken för att den skulle hålla. Sedan fick jag bedövning (TUR), sedan tog han fram en kil och en hammare och började "hamra" och jag kände mig inte särskilt stor på jorden, kändes som mitt huvud skallrade och FY FAN vilken smärta!

Trodde min käke skulle gå sönder. Dr Li fnissade och sa att han tyckte det var jättehäftigt att dra ut sin första tand ur munnen på en vit människa. Hanna kunde knappt kolla för att det såg så otäckt ut, hon hade fått första parkett bara för att hon är medicinstudent! haha
Har fortfarande märken i handflatorna av naglarna efter att jag med knytna händer hållit i min käke.

Mitt i hela proceduren var jag tvungen att hasa ner mig i stolen för att jag var för lång för att han skulle nå ner i munnen på mig, vilket gjorde att jag låg som en räka med böjda knän i stolen. Till slut var tanden äntligen ute och jag var helt blöt av svett....

Nu är det gjort iallafall! Phuuuu
-Sätter inte min fot hos en kinesisk tandläkare igen, hur ont eller inflammerad jag än blir!

Ligger just nu hemma med ett packe frysta risbollar mot min kind för att lindra smärtan och svullnaden!


Naturligtvis har vi förevigat denna händelsen och här följer några bilder:
















 Tanden äntligen ute efter vad som kändes som en evighetskamp



 Fräsch som en nyponros

Två timmars bussfärd från Kunming har vi hittat paradiset. Insprängt mitt i regnskogen i "Anning" finns massor av heta källor. Det finns runt 20 olika heta källor preparerade med olika saker, med olika färger på vattnet bland annat ginseng, mjölk, honung, rosor och en bassäng är full av speciella fiskar som äter bort all död hud. Man sänker ner sig och ligger där medan fiskarna "gnager" på en, mycket speciellt! I början trodde jag inte att ja skulle klara av det för att det kittlades så mycket, men jag behärskade mig och tro det eller ej men jag har aldrig haft så mjuka fötter i hela mitt liv! Efter att vi badat i alla olika heta källor i flera timmar, solat vid den vanliga poolen gick vi och fick en helkroppsskrubb som kändes som att hon slipade av hela översta hudlagret, precis så att det var skönt och på gränsen till att det gjorde ont. Efter detta fick vi en ca 1 timmes superskön helkroppsmassage! 

Denna helkroppsrenovering för priset 150 kr! Helt ok va!? :-)

Nu lite bilder från vår supersköna dag:

 Ros vattnet




 Mjölken





 Ginsengvattnet



 Fiskarna




 Naturligt källvatten, ca 40 grader varmt bredvid ett vattenfall








 

Imorgon gör vi vår sista dag på obstetrikavdelningen, det har varit en rolig vecka. Vi har bland annat lärt oss babymassage.

Idag har jag varit och tagit en röntgenbild på min tand, det var en speciell upplevelse. Vår sjuksköterska fixade en guide som skulle följa med oss till tandsjukhuset, en kille som naturligtvis inte pratade engelska. Han verkade livrädd för oss, men han kunde ju iallafall tala kinesiska det hade liksom inte fungerat annars. När vi kom dit fick vi gå in i ett jättestort rum med konstiga apparater i. Jag fick ställa mig och bita på en gul plastkrok som först hissades upp till min långa längd, sedan gick Hanna, tandläkaren och guiden ut och jag var ensam kvar i det stora rummet och då helt plötsligt visade det sig att denna apparaten levde, för plötsligt började den låta och två antenner kom ut från ingenstans och sögs fast mot mina tinningar samtidigt som jag stod där med ett röntgenskynke på mig och bet i denna gula plastkrok, och naturligtvis fann jag situationen så konstig att jag först började fnissa, sedan byggdes det komiska i situationen upp mer och mer och tårarna rann ner för mina kinder av att jag försökte kväva mitt gapskratt! Det var hemskt, var tvungen att tänka mycket bistra tankar för att klara denna manövern.

Imorgon ska det ske, den stora tandutdragningen! Känner mig inte så taggad...men om tandvärken går över så är det verkligen värt all sveda och värk!

Jag och Hanna har nu börjat lära känna lite människor här i Kunming. Ibland är det så himla skönt att få träffa icke kineser. Bara det att kunna hålla ett normalt samtal utan kommunikationsproblem. De flesta som befinner sig i Kina för att studera gör det för att lära sig kinesiska. Det är mycket bra för oss eftersom dom kan hjälpa oss med diverse viktiga saker här som att berätta vart vi vill åka med taxin...

Min och Hannas konversation när det var lunchdags i en not so fresh matsal vi äter i på sjukhuset:

- Nämen titta, vi får det fina bordet idag
-Vad roligt! (ett skabbigt bord med blandad kompott matrester på)
-Jag sätter mig här (Stolens dyna är lös och jag ramlar nästan på golvet utan reaktion)
- Mm, vilken god mat det är idag (Vi vet inte vad vi äter)
- Total tystnad och vi börjar äta den sjukt starka maten som inte är stark längre med våra träpinnar och sitter och kastar saker vi inte gillar på bordet (!) PRECIS SOM KINESER...
- Vi ger våra matrester till han där!
- Vilken bra idé! ( Vi krafsar ihop våra matrester och gör en mycket fattig hungrig man glad)

Ibland på kvällarna när vi pratar om vad vi har varit med om på en dag slutar det ofta med att vi skrattar tills vi gråter för det är så sjukt hur snabbt man anpassar sig. " Wherever I lay my hat that´s home..."

Tänk er om vi kommer hem som två busar utan hyffs och fason talandes alldeles för högt med fula frisyrer spottandes överallt!


Nu lite bilder...





 Mitt vackra leende i genomskärning




 Här masserar jag en liten goding (observera dekalen i bakgrunden)




 Såhär flyter dom små krabaterna omkring




 Såhär packas alla bebisar in i små paket




 Jag, Hanna och en glad pappa!



 Hela gänget, våran handledare längst till vänster!



 Bebissängar

Har idag haft det stora nöjet att få träffa överläkaren på stomatologiavdelningen. Det fixade den högst uppsatta sjuksköterskan som har lite ansvar för oss. Jag ringe henne och berättade om min tand så en timme senare var jag välkommen till överläkaren som hör och häpnad talade engelska vilket underlättade hur mycket som helst! När hon skulle hämta honom satt han i ett rum tillsammans med andra läkare och rökte. Sedan fick jag gå in i ett vilrum ch bredvid ett par sängar sätta mig på en stol gapa snällt medan han tittade och förde in 2 sjukt stora verktyg i munnen på mig, sedan blev han tyst en liten stund skrev upp ett namn på antibiotika som våran sjuksköterska följde med oss och köpte på sjukhusapoteket.
Nu till det värsta: På fredag sa han att jag är tvungen att operera ut tanden under lokalbedövning på tandsjukhuset! Gode gud hjälp mig, hur skall detta gå! Så nu ska jag äta penicillin i 3 dagar sedan ska dom operera ut tanden!

Känns inte så stabilt måste jag säga, men nu vill jag bli av med denna hemska tandvärk!

Min hemska inflammerade visdomstand ger inte med sig och jag har nu dessutom drabbats av en hemsk magsjuka för andra gången!


Jag har brukat alla desperata försök som finns (och inte finns) för att bota min onda tand, jag har till och med spolat med handdesinfektion för att ta död på basiluskerna. (inget att rekommendera) Jag sköljer dessutom munnen med corsidyl 2 ggr om dagen, och min mun känns ungefär lika torr som en öken och jag har proppat i mig kopiösa mängder värktabletter för att kunna äta och dricka. Ni förstår kanske hur mycket jag INTE vill till en kinesisk tandläkare!
Jag ska fråga en läkare på avdelningen imorgon om han kan skriva ut antibiotika/ge mig namnet på ett antibiotikum mot tandbakterier! Annars måste jag nog pallra mig iväg till tandläkaren, men då tar jag med mig en vän som kan kinesiska! Vill ju liksom inte bli av med tanden bara för att de vill tjäna pengar!
Nu är det gränsfall här...

Den 1-12 oktober är vi lediga på grund av att det den 1 oktober är Kinas nationaldag, så den 7-10 oktober så ska vi flyga (bokat och klart) till den sydligaste staden i Yunnan, Xishuangbanna som ligger precis på gränsen till Laos, Burma och Thailand, de flesta pratar Thailändska och 70% av befolkningen tillhör olika minoritetsfolk som lever i dalarna mellan bergen långt in i den tropiska regnskogen. Vi ska ta turer i djungeln, sola, äta massa frukt och ut på äventyr! Det ser jag verkligen fram emot! 

På söndag ska vi åka till ett SPA strax utanför Kunming. Där kan man bada i heta källor som är preparerade med olika örter och få massage till ett mycket bra pris!

Men min enda önskan just nu är att inte ha ont i tanden mer, och att magsjukan går över snabbt för darriga spagettiben och hamsterkind, det är ingen fin kombination!

Har tillbringat större delen av dagen i Green Lake Park som är en stor park runt en sjö där vattnet är alldeles grönt och ibland täckt av tusentals lotusblommor, jättefint! Många kineser går till denna parken för att ta det lugnt och de äldre sitter och spelar domino vid små bord och många håller på med yoga och tai-chi...

Jag och Hanna bestämde oss för att hyra en trampbåt för att få en överblick av parken. Vi fick hyra den i en timme som vi tyckte var jättelång tid. Det var bara det att vi trodde att det gick att trampa runt sjön, men det var naturligtvis stopp och vi var tvugna att åka ett helt varv tillbaka med tidspress så vi fick en liten workout på morgonen! :) På vägen blev vi naturligtvis fotade ggr miljoner, tänka sig två västerlänningar I EN BÅT! Sensation..

Efter lunch börjar folk att samlas i ringar på olika ställen i parken och i mitten försiggår all möjlig underhållning som olika danser, sång och teaterföreställningar, mycket lustigt! Det finns massa palmer, små dammar och saker att titta på... Skönt att bara strosa omkring och njuta av att det inte är lika mycket folk som mitt i smeten där vi bor!

Efter det gick vi till Ben Lin Road den så kallade utlänningsgatan och fick tag i kaffe, som smakade KAFFE! mmmm Så satt vi där och spekulerade lite om hur vi skall gå till väga när vi så småningom måste uppsöka en frisör.. Med dessa kommunikationsbarriärer tror jag faktiskt inte att jag vågar! Dessutom tror jag nämligen att dom så fort jag satt mig ner i frisörstolen snabbt kommer att klippa av mig mitt blonda hår och sedan sälja det på gatan!

Nu är jag precis hemkommen efter ett skönt yogapass! Imorgon är det dags att byta till gynekologi och obstetrik och det innebär en ny handledare, vi är mycket nyfikna på vem det blir. Handledaren vi har haft var nämligen en riktig stjärna! :-)

Ett restaurangfenomen som är lite speciellt här är följande: Man blir guidad till ett bord sedan får man bara en meny oavsett hur många personer man är i sällskapet (fast de har fler) sedan står servitrisen envist kvar alldeles oberörd jättenära och väntar tills man har bestämt sig. Ni vet det tar ju lite tid för oss som inte förstår språket. Vi måste titta på bilderna på maten. Sedan får man några koppar te och så när maten börjar bli klar så kommer maten i den turordningen den blir klar. Det innebär att jag kan få mitt ris en halvtimme innan ngt annat, sedan kommer brödet, sedan tofun. Så har jag fått allt men de andra ingenting. Så blir min mat alldeles kall medan detta fortsätter tills alla sent om sider har fått ALL sin mat! Men nu börjar vi vänja oss.

Kom på mig själv med att tycka att kalla glasnudlar i ett fat inklätt i plast med chili, lök och rätt ofräscha pinnar att äta med sittandes vid ett bord med stolar till i smurf-storlek , var jättegott och alldeles normalt!, Jag antar att det kallas acklimatisering! :-)



 En sån här fin liten båt trampade vi runt i!



 Ett vackert kinesiskt gammalt par sitter och myser






 Dansuppvisning..
'







 Palmer




 Utsikten från trampbåten









 Smurfbordet

 På väg till sjukhuset tidigt imorse...


De 2 veckorna på the delivery unit är nu över och detta vill jag sammanfatta med lite bilder....



 Här är jag, Hanna, vår handledare och cheferna!



 Jag och en nyfödd liten pojke! :-)



 Här ska vi köra en bebis till sin mamma för första gången!


 Förlossningsborden...







 Här kontrollerar jag värkarna...





 Några moderkakor på golvet...




 Gynstolen





 Utanför sjukhuset




Har för tillfället så fruktansvärt ont i en inflammerad visdomstand att jag inte vet vad jag ska hitta på! Jag fasar för att gå till en Kinesisk tandläkare! Det är inte ett alternativ helt enkelt!

Ikväll skall vi bjuda vår handledare på middag, får se hur det ska gå!

stor kram från Kina

och några dagar har vi nu varit i Kunming. Nu känns det som att jag har landat lite iaf, men ibland när ja vaknar har jag fortfarande svårt att fatta att jag är i Kina, på andra sidan jorden! Det är oväntat att nästan ingen pratar engelska här, för det fick vi information om när vi åkte hit. Om jag hade vetat hur språksituationen var här så hade jag sett till att ta en intensivkurs i kinesiska innan jag åkte! Nu blir det projektet bredvid praktiken på sjukhuset och C-uppsats skrivandet. Nästa vecka skall vi också vara på förlossningsavdelningen, sedan byter vi till obstetrik och gynekologi i 2 veckor.

Imorgon skall vi ut på utflykt upp till bergen, vi känner båda att det vore skönt att slippa storstadens puls iallafall för en stund och samtidigt väldigt spännande att träffa på de olika minoritetsfolken i bergen. Igår åt vi på en italiensk restaurang som vi hittade på "utlänningsgatan", som kineserna själva kallar den. Och jag känner att pizzan vi beställde där var så himla underbar, bara att slippa smaken av chili och soya för en måltid gjorde att jag aldrig har tyckt en pizza varit så god! :-) Den stora fördelen är att vi är lediga på helgerna och kan förfoga över vår tid precis som vi vill! Det njuter jag av i stora drag, vilken lyx att få vara "ledig" på helgerna och varje kväll. Det var längesen, jobbar allt som oftast på helger och kvällar i vanliga fall hemma ju...

Ibland saknar jag Leo så mycket att jag tror att jag skall gå under, ni vet jag saknar sådär mycket så det gör fysiskt ont! Tur är att jag har så mycket att göra här så jag knappt hinner blinka innan dagen är slut....




Lite bilder från gårdagskvällen...




 Här provar vi kinesisk öl som heter "Dali", mycket speciell smak...




 På den italienska restaurangen...

 Om ni besöker den Koreanska restaurangen på "Wenn Lie" i Kunming kan ni se mitt och Hannas namn på väggen där! :-)

 Vi hittade andra "västerlänningar" här på bilden en norsk jänta vid namn Camilla, och oh så glada vi blev, jag har härmed förstått varför invandrare bosätter sig i samma kvarter :-)

Har nu börjat med kinesisk yoga på gymmet i närheten från där vi bor, och jag kan starkt tipsa er om att börja med det, det var lite som att födas på nytt. Jag har aldrig varit så vig och så skönt avslappnad i kroppen som efter yogapasset på ca 1 och en halv timme. Helt fantastiskt!

Det finns massa roliga pass att köra på gymmet, Hanna körde spinning i värsta disco-grottan och där poppades det den senaste och populäraste musiken här i Kina -->Backstreetboys och Britney Spears med öronbedövande volym , haha

Sen kan man få det stora nöjet att se kineserna dansa salsa och magdans! Magdansläraren är för övrigt en dansant manlig kines.. Så på gymmet rör sig alla typer av kineser man kan tänka sig, så jag behöver inte känna mig så uttittad som på gatan.

Ha en bra dag!

 På sjukhuset...



















 Ris till lunch varje dá tralla la la lá





 "Under the bridge noodles" Kunmings specialitet...Man får en stor skål me kokande vatten/olja/buljong sen slänger man i det man vill ha och gör sin egen nudelsoppa, gott! :-)




 




 Så himla gullig tant

 Grönsaker på väg...

 Med den här fick vi lift...