Solen tittar fram igen
Nu är vädergudarna på bättre humör för nu skiner solen, himlen är blå och temperaturen mitt på dagen ligger runt 20 grader, där den ska vara här i den eviga vårens stad.
Dagen har jag tillägnat praktiken och C-uppsatsen, så mycket mer hinns tyvärr inte med just nu. Har även förberett lite inför min älskade syster och hennes kille Mattias ankomst. I övermorgon flyger jag till Beijing för att träffa dem, det ska bli obeskrivligt skoj. Praktiken går bra, har idag lärt mig mäta det centrala ventrycket i en CVK med hjälp av en linjal och hur maskinen för assisterad andning fungerar i Kina.
Idag när jag stod utanför där vi bor på kvällningen kom en mycket mycket fattig kvinna fram till mig, stirrade på mig och räckte sedan fram sitt barn till mig... Jag blev så illa berörd att jag var tvungen att snabbt gå in.
- Hur hanterar man sånt?
Har nu äntligen repat mig helt från farsen i helgen. Den omgången tog knäcken på mig totalt. Har flera dagar i rad fått otäcka blodtrycksfall, där jag bara försvinner iväg och måste sätta mig snabbt för att inte svimma samtidigt som omvärlden snurrar och gungar. Darrig som ett asplöv och alldeles vit, som ett lakan i ansiktet. Hanna har flera gånger trott att jag varit nära förestående. Det är inte kul att se sig i spegeln när man ser, ja riktigt sjuk ut.
Undrar vad det är för elakingar som intagit min kropp? Men som sagt tror jag nu att jag har besegrat dem och dom är INTE välkomna hit. Nu håller jag emot med alla krafter jag har. Jag vill vara frisk mina 3 sista veckor i Kina!
Varför jag aldrig skulle lägga mig i en av patientsäng i Kina:
De använder tygmadrasser som aldrig byts, här talar vi om en intensivvårdsavdelning. Hela madrassen är fylld av stora fläckar av blod, avföring, urin och annat. Så när en ny patient kommer läggs bara ett rent lakan på madrassen som ju kan likställas med en agarplatta... Så om ni någon gång måste få vård i Kina är mitt tips följande: Lyft på lakanet!
Vårt nuvarande sjukhus
Hanna jobbar på
En kinesisk ambulans
Nu ska jag dricka upp mitt bark-te sen är de dags för bäddan i landet som aldrig håller tyst!
