Ensamhet, en sensation?
Ja, det kan man lugnt säga.... Hannas mamma är här på besök, jätteskojjigt med Sverigebesök :-) De båda har rest till Lijiang tills på lördag.
Det betyder att jag är ensam hemma i lägenheten och på praktiken.
Ensam med mig själv för första gången på 10 veckor!
Det låter kanske jättekonstigt, men det känns hur jobbigt som helst. Har blivit så van att ha människor runtomkring mig exakt hela tiden & överallt att jag nu har glömt hur det är att vara själv, känner mig helt plötsligt rädd för ensamheten och det har ALDRIG hänt förut, snarare tvärt om.
Ja, jag har nog aldrig någonsin känt mig så ensam! Det är rentav deprimerande. Nu måste jag hitta på saker de här dagarna för att de ska gå snabbt!
När man är ensam har man tid att tänka på saker man inte tänker på annars och förtränger...
Alla mina känslor jag har förnekat i 10 veckors tid kom plötsligt över mig och jag blev påmind om alla hemskheter jag har varit med om under tiden här och jag blev riktigt ledsen, rentav lite traumatiserad! Hemlängtan som sedan infann sig är inte att leka med!
Nu är det kämpigt här i kina! Måste tänka positivt.... 3 veckor tills Syster & Mattias kommer, sedan 3 till och jag åker härifrån!
Eftersom jag var ensam på praktiken idag fick jag ge alla sprutor och sätta alla dropp på alla stackars lidande barn själv, och jag hade ingen att reflektera över hemskheterna med...
Kan bara konstatera att ensam i Kina är ingen hit!, utan Hanna hade det här varit riktigt, riktigt svårt. Utan varandra vet jag inte om det här hade varit genomförbart...
Sedan sist jag bloggade har jag haft praktik, tränat, pluggat, lärt känna en rolig finska och hunnit med lite Halloweenfirande :-) 
Skriver mer när jag är back on track..
Hej min älskade lillasyster, håll ut snart är vi där i Peking och kramar på dej =) Jag förstår att du har det jäkligt tufft just nu o nästan ångrar att du åkte, precis den känslan hade jag ett tag där i Indien, men sen när tiden går(efter några månader hemma) så inser man va mycket man lärt sig och hur mycket man växt som människa och man får sånna perspektiv på livet i sin helhet, du kommer INTE ångra det du gör nu om några månader eller år det lovar jag dej! Och kom ihåg, Sverige finns ju alltid kvar =) Puss o Kramisar
DU ÄR INTE ENSAM! DU FINNS I VÅRA TANKAR HELA TIDEN GUMMAN! BE STRONG! Det snöar i Örebro...första snön! mysigt som fan...puss
Hej! du anar inte vad jag saknar dig gumman! Längtar tills du kommer hem så man får umgås med dig igen och snacka en massa skit! Finns för dig jämt ska du veta! Puss
