Alla blivande ssk!
http://skyltmax.se
This was it
Mitt livs ävantyr börjar gå mot sitt slut! Det är med blandade känslor jag lämnar Kina, men framförallt i ett otroligt lyckorus.
Det är med otaliga intryck av olika slag som jag lämnar detta fascinerande land. Det finns många saker jag kommer att sakna, men framförallt kommer jag att sakna alla ljuvliga människor och minnen som för all framtid har lämnat stora avtryck i mitt hjärta...
Men nu är det dags att vända hemåt! Jag är klar med Kina. Jag uppskattar den här resan så otroligt och den har helt klart gjort mig till en bättre människa på många olika plan. Jag ska aldrig glömma hur en pytteliten sak kan få en fattig människas lortiga, fårade lidande ansikte att lysa upp till en stor skinande sol. Jag ska heller aldrig glömma hur viktigt det är att vara hjälpsam och generös mot alla man möter, trots att de är främlingar!
För att göra en lång historia kort. Den här resan har varit:
Annorlunda, ett i sitt slag, lärorik, otrolig, ledsam, spännande, svår, lyckad, smärtsam, konstig och rolig!
Väskan är packad och imorgon stiger jag på planet som tar mig från mitt Kina liv tillbaka till mitt vanliga liv som stått på paus medan jag varit här!
Jag längtar efter er där hemma och jag önskar er en riktigt GOD JUL!
Ses om 1 vecka :-)
Ge en sol till jordens barn!
Sankta Lucia
Idag ska jag styra upp packningen lite och bara ta det lugnt innan det blir dags för Lucia! I fredags firade vi att vi klarat av det här äventyret med att först äta på en av våra favoritrestauranger, sedan sjunga karaoke & sen ta guldmedalj på "Uprock", utestället vi brukar gå till. Det var superkul!
Ses snart! :-)
I ärlighetens namn..
Om jag skulle beskriva kineser med två ord skulle det bli: Generösa och nyfikna!
Men framförallt så är de otroligt ärliga. De säger alltid vad de tycker om saker och människor, och kommenterar gärna utseende, stil och kläder utan pardon. Till skillnad från svensken så säger de det direkt till personen istället för att viska om det när personen inte hör.
Har någon en större näsa än någon annan säger de helt enkelt: Vilken stor näsa du har!
Har någon lite mer hull på benen än någon annan säger de: Vad tjock du är!
Eller vad konstigt du går, vad mycket du äter, vad stora örhängen du har, vad liten du är och så vidare....
Men motsatsen gäller också... Om någon tycker att någon är vacker ja då säger de bara:
Vad vacker du är!
Vad söt du är!
Vad fina ögon du har, vad vackert hår du har och så vidare...
Oavsett hur väl man känner varandra.
Jag tycker det är rätt härligt, men som svensk är jag ju van att hålla mina tankar lite mer för mig själv !
Och det bästa av allt är att de aldrig någonsin har några baktankar med vänliga ord. Aldrig någonsin, de är bara intresserade av att bli din vän! Är det inte helt fantastiskt?
Egentligen finns det nog inget falskare folkslag än svenskar... För om jag skulle fråga dig hur min katastrofala tröja såg ut, nog skulle du le och säga att den var fin? :-)
Kineser tvekar aldrig heller att fråga frågor som för svenskar kanske skulle anses väldigt oartigt, ja rentav fräckt eller tabubelagt att fråga. Till exempel: Hur mycket tjänar du?
Idag är det fredag den 11 december. Det betyder att jag går min sista helg i Kunming till mötes. Undrar om jag nånsin kommer återvända hit? Jag måste nästan åka tillbaka om 10-20 år för att se om saker och ting har förändrats och utvecklats någonting...
Fredagkvällen skall spenderas i goda vänners lag. Det blir middag, karaoke (på kinesiskt vis) :) och senare utgång!
Det känns konstigt på något sätt, för den tiden som är nu, den var ju så långt fram i tiden!
Lycklig
Alla konstigheter bara går mig förbi och jag går bara njuter av mina sista dagar här... Inget kan få mig på dåligt humör nu, inget i hela värlen! Jag är till och med glad direkt när jag vaknar på morgonen, och det hör ju (för er som känner mig väl) inte till vanligheterna :-)
Snart åker jag hem ifrån mitt alldeles underbara Kina äventyr. Inget större missöde har inträffat förutom hälsoproblem.
Det har varit tufft, utmanande, svårt, ja till och med stundtals förjävligt. Men vad spelar det för roll.
Jag klarade det, jag klarade det, jag klarade det!
Den här praktikperioden är vi med doktorerna som kan lite engelska. Vi går med på ronderna och får alla patientfall förklarade för oss. Det är stundtals väldigt intressant, men som sagt har jag en aning svårt att fokusera!
Idag på sjukhuset fick jag frågan om jag ville sätta en CVK, jag tackade vänligt med bestämt NEJ!
Solen lyser, himlen är blå, vad det är sköööönt att leva då!
10 more days to go!
Tjing Tjong
Aromaterapi
Är det något jag kommer att sakna med Kina så är det alla sköna behandlingar och all massage till löjligt billiga priser. Jag har mer eller mindre blivit beroende av alla olika former av massage sen jag kom hit. Det går ju inte att motstå pedikyr+ fot/underbensmassage i 1 timmer för 15 kr, eller en helkroppsmassage för 25 kr. Det är bara så underbart som det kan bli!
Aromaterapin jag tog idag var lite som klassisk oljemassage hemma, men med kinesiska inslag av att trycka på akupunkturpunkter. Det som jag blev lite förvånad över är att de masserar magen också, länge och så trycker de på akupunkturpunkter där med med början vid diafragma och tre neråt. Det var faktiskt inte så skönt. Snarare lite mer åt det obehagliga hållet. Min lever, tarmarna och urinblåsan behöver ingen massage känns de som sådär på rak arm, men vad vet jag?
Det kanske är jättebra för någonting... I kinesisk massage fokuserar man mycket på rörlighet, att skuldrar och axlar ska bli rörliga och de utövar tryck på många olika akupunkturpunkter så det känns som knivar i kroppen. De vill också "lossa" på nerver, vilket jag inte är så förtjust i. På insidan av överarmarna gillar de att göra detta där nerverna ligger relativt ytligt. Det känns ungefär som man får ström i armarna. Jag önskar alltid att de snart skall sluta vid denna fas av massagen. De masserar också knäna och armbågarna?
När jag gick massageutbildningen var det stränga order om att ENDAST massera muskler!?
Men förutom det så har jag aldrig varit så mjuk och avslappnad i kroppen någonsin. Massage & Yoga, det är balsam för kropp & själ det!
Hanna har varit i Dali under helgen och jag har varit själv hemma. Har hunnit med en hel del viktigt som att tänka på livet (!) :-) och att provpacka, och tänka sig, jag tror att jag kommer klara av att ro hem allt i en resväska!
Imorgon blir det ny praktikavdelning igen. Vi ska vara på en Hjärta/kärl avdelning. Fick rätt dåliga vibbar när vi var där för att hälsa på personalen första gången (mycket fniss), menmen man får aldrig dra förhastade slutsatser, de är säkert jättetrevliga och det kommer säkert att bli 2 bra veckor!
Nu när det är så lite tid kvar här är det jättesvårt att fokusera och vara i nuet. Mina tankar svävar ofta iväg till det som komma skall! Har så mycket roligt framför mig nu. Vi pratar nästan hela tiden om att vi snart ska åka hem, men jag antar att det är helt OK för jag blir så himla glad av att prata om det. Men jag ska ändå försöka fokusera på att leva i nuet och uppskatta mina sista 12 dagar här i Kunming!
Nu är det höst i den eviga vårens stad!Kram från mig!
Titta va ja hitta!
Idag följde jag med min vän Peggy till TCG Nordica ett samfund av människor från norden här i Kunming som organiserar kulturella ting som konstutställningar och firande av högtider!
Så idag har jag ätit köttbullar med brunsås och jag kan lova er att de satt där de skulle i magsäcken! :-) Har även druckit glögg, ätit lussebullar & pepparkakor !
Nästa helg blir de lucia på riktigt då ska jag & Hanna gå och mysa där igen!
Peking & Sverigebesök!
För en vecka sedan tog jag min väska & flög till Peking där jag mötte upp Sara & Mattias. Det var en så underbar känsla att få träffas igen. Och tänk det kändes precis som att det var igår vi sågs. I denna otroliga stad har vi vandrat på den kinsesiska muren, ätit Peking anka, vandrat runt i den förbjudna staden och på himmleska fridens torg och inte minst SHOPPAT loss totalt! Alla dessa upplevelse kan beskrivas med ett ord: Mäktigt!
Jag rekommenderar alla starkt att besöka Peking för oförglömliga upplevelser och galen shopping. Frågan nu är bara hur jag ska få med mig allt hem till Sverige. 20 kg är ju trots allt inte så mycket! Efter 3 dagar i Peking flög vi tillbaka hem till Kunming där vi har varit på SPA, fått massage, gjort sightseeing och ätit god mat!
Sara&Mattias åkte imorse til Thailand, dit jag också styr kosan om 13 dagar...
Praktiken
Våra 2 veckor på intensivvårdsavdelningen är över och den senaste veckan har vi tillbringat dagarna i olika operationssalar där jag har sett många olika operationer. Bland annat resektion av lungor, resektion av skeletttumörer, hysterektomi, bukoperationer, resektion av bröstcancer, halstumörer och coloncancer. Mycket intressant. Men framförallt chockande. För i Kina är ju som bekant allt annorlunda!
Första gången vi gick in i en operationssal trodde jag inte mina ögon!
Av hela tiden här i Kina har jag aldrig blivit så chockad.
Vi fick inte ens byta skor innan vi gick in i operationssalen. I varje operationssal finns minst 3 patienter samtidigt, för effektivitetens (?) skull. Det innebär att en narkossköterka har ansvar för 3 patienter samtidigt under pågående operationer. En patient sövs & intuberas medan de andra patienterna ligger och tittar på, kan ni förstå hur ångestfyllt, och inte blir det bättre av att patienterna som är i samma sal och väntar på sin operation ligger på sina britsar och även ser på när operationen på patienten bredvid påbörjas, det vill säga till exempel när buken på patienten som ligger på operationsbordet inte längre än 2 meter bort öppnas. Det är så SJUKT!
Första gången jag gick in i en operationssalen förstod jag att det skulle bli annorlunda då slussar in till OP salen inte existerar, det är svängdörrar och människor går in och ut precis som dom vill. Vi kommer in och en fumlig kirurg håller på att sätta en arteriell infart. Utan handskar. Han misslyckades flertalet gånger och efter första försöket stoppade han blodflödet med sitt pekfinger också utan handskar. Helt blodig om händerna använder han samma infart och gör nya insticksförsök minst 3 gånger. Han stoppade bara in kanylen i plastkateterslangen igen, även det utan handskar. Trodde jag skulle smälla av!
I OP salen finns inget luftutsug så det innebär att röken från den elektriska skalpellen ligger som en dimma i salen och stanken därav är ingen höjdare. Att kirurgerna upphör med pågående operation för att ta kort på mig & Hanna med sina mobiltelefoner är också något av en rysare.
Vad kan jag säga mer än att: Operera er aldrig i Kina!
När jag gick från praktiken kändes det som att jag hade någon slags slags skyldighet att låta världen veta vad som försiggår i operationssalarn här, men vad ska jag göra?
Ovanstående är bara en bråkdel av vad jag skulle kunna berätta...
Tiden i Kina börjar lida mot sitt slut och det känns otroligt skönt. Jag känner mig rätt sliten faktiskt...
13 dagar kvar, varav 10 praktikdagar.
Går runt och ler för mig själv, för känslan av att jag har klarat av detta äventyr, det är äkta lycka!
Avrundar mer en lustig sak. I Kina kastar man inte ris på brudparen, man kastar solrosfrön! 
På väg upp på muren!
Nu kommer jag snart hem! :)
Beijing, here I come!
Ja nu är de packat och klart, imorgon stiger jag upp kl: 05:00 för att ta mig till flyget som går till Beijing och ett mycket kärt återseende efter 3,5 månader! Dagen har gått i pluggandets tecken.
Måste säga att våran nuvarande praktikplats är rätt givande teoretiskt. Varje dag lär jag mig nya intressanta saker!
Idag var det dock en händelse på sjukhuset som verkligen tar priset !
I anslutning till intensivvårdsavdelningen där vi praktiserar finns en operationsavdelning, mycket normalt.
Efter dagens avslutade pass på sjukhuset och vi är på väg hem står jag och väntar på Hanna mellan svängdörrarna till operationsavdelningen och väntrummet som är bakom stängda dörrar med massor av anhöriga som spänt väntar på besked. Nåväl, medan jag står där kommer en svettig kirurg ut från operation.
Han kanske måste gå på toa tänkte jag... Men NEJ.. Han fortsätter mot väntrummet. Då ska han ge besked nu tänkte jag, också helt normalt... ända tills jag ser att han bär på en påse med blodiga händer och armar...
Han öppnar dörrarna till väntrummet där 10 spända ansikten trängs, sedan lägger kirurgen ut sitt patologiska fynd på golvet (något av människokroppens större organ), pekar och gojjsar runt lite med foten i organet & alla anhöriga nickar och inspekterar. Sedan lägger han tillbaka organet i påsen och knallar tillbaka till operation...
Mycket annorlunda !
Uppdaterar bloggen efter helgens bravader i Beijing!
Kram M
Solen tittar fram igen
Nu är vädergudarna på bättre humör för nu skiner solen, himlen är blå och temperaturen mitt på dagen ligger runt 20 grader, där den ska vara här i den eviga vårens stad.
Dagen har jag tillägnat praktiken och C-uppsatsen, så mycket mer hinns tyvärr inte med just nu. Har även förberett lite inför min älskade syster och hennes kille Mattias ankomst. I övermorgon flyger jag till Beijing för att träffa dem, det ska bli obeskrivligt skoj. Praktiken går bra, har idag lärt mig mäta det centrala ventrycket i en CVK med hjälp av en linjal och hur maskinen för assisterad andning fungerar i Kina.
Idag när jag stod utanför där vi bor på kvällningen kom en mycket mycket fattig kvinna fram till mig, stirrade på mig och räckte sedan fram sitt barn till mig... Jag blev så illa berörd att jag var tvungen att snabbt gå in.
- Hur hanterar man sånt?
Har nu äntligen repat mig helt från farsen i helgen. Den omgången tog knäcken på mig totalt. Har flera dagar i rad fått otäcka blodtrycksfall, där jag bara försvinner iväg och måste sätta mig snabbt för att inte svimma samtidigt som omvärlden snurrar och gungar. Darrig som ett asplöv och alldeles vit, som ett lakan i ansiktet. Hanna har flera gånger trott att jag varit nära förestående. Det är inte kul att se sig i spegeln när man ser, ja riktigt sjuk ut.
Undrar vad det är för elakingar som intagit min kropp? Men som sagt tror jag nu att jag har besegrat dem och dom är INTE välkomna hit. Nu håller jag emot med alla krafter jag har. Jag vill vara frisk mina 3 sista veckor i Kina!
Varför jag aldrig skulle lägga mig i en av patientsäng i Kina:
De använder tygmadrasser som aldrig byts, här talar vi om en intensivvårdsavdelning. Hela madrassen är fylld av stora fläckar av blod, avföring, urin och annat. Så när en ny patient kommer läggs bara ett rent lakan på madrassen som ju kan likställas med en agarplatta... Så om ni någon gång måste få vård i Kina är mitt tips följande: Lyft på lakanet!
Vårt nuvarande sjukhus
Hanna jobbar på
En kinesisk ambulans
Nu ska jag dricka upp mitt bark-te sen är de dags för bäddan i landet som aldrig håller tyst!
Glädjen är stor syster och bror !
De första 2 veckorna ska vi vara på en Intensivvårdsavdelning och de sista på veckorna Kardiologen på detta sjukhus som är specialicerat på tumörer, och vård av cancerpatienter. Det ska bli intressanta och givande 4 veckor!
Just nu har vi fullt upp med vår C-uppsats resterande tid av dagarna då vi ej befinner oss på sjukhuset. Så det kommer att bli ett par tuffa sista veckor, men det gör inget för nu har jag så mycket att se fram emot att jag i stort sett känner mig oövervinnerlig, vilket är ungefär raka motsatsen mot mitt hälsotillstånd över helgen då jag ett par gånger var övertygad om att min sista stund var kommen. Har nämligen tillbringat större delan av fredag, lördag & söndag på hemlighuset då jag på nytt lyckats med bedriften att bli förgiftad från topp till tå av något jag ätit som hade fruktansvärt elaka bakterier i sig!
Nåväl!
Nu kör vi!
ÄNTLIGEN
De senaste 6 veckorna har varit utmanande på många olika sätt. Har nu stigit upp i ottan varje dag i 12 veckor, och nu skulle jag behöva en lykta som Florence Nightingale när jag irrar iväg i mörkret mot sjukhuset på morgnarna... Vädret är inte trevligt alls. Idag har jag inhandlat ett par gosiga stövlar med ull i för att hålla mig varm medan regnet fullkomligen öser ner i äkta monsun stil...
Men jag ska inte klaga när vissa ligger på den iskalla marken utrustade med varken mat, ett tak eller en frisk kropp!
Men nu är praktiken på the second affiliated hospital of Kunming avklarad med omdömet:
"She finished her job perfectly everyday"
och jag känner mig lycklig över att jag klarade det! Nu återstår endast 4 veckor av praktik på the third hospital!
Efter praktiken belönade vi oss själva med en supergod lunch och höjde kroppstemperaturen med en irish coffe! Restaurangen var iskall som överallt. Hemma blir man ju varm emellanåt när man går in på bussen, i affären eller fiket. Här är alla fönster och dörrar öppna hela tiden. Jag tror det är för att de är rädda för bakterier och virus, men spotta, nysa och fräsa överallt det går an (!)
I onsdags var vi på middag hos vår tolk, en mycket trevlig tillställning. Hennes mamma & pappa hade lagat jättegod mat och pappan bjöd på hemmagjort vin som han slangade upp ur en stor glasbutelj. Farligt starkt när det blir "Gan Bei" (botten upp) hela tiden, för så fungerar det på kinesiska middagar. Säger du nej är du en mycket oartig typ! När pappan håller upp glaset måste du också skåla, sen dricka med god min! Det gäller att dricka mycket små klunkar och långsamt, för så fort glaset är tomt så fylls det på oavsett vad du säger... 
Här häller pappan upp av sitt egenhändigt tillverkade vin...
Såhär varmt är det inomhus... 
Mat... 
Våran kära tolk...
Varma kramar från ett för tillfället iskallt Kina
Lite bilder
Köldchock i Kunming
Jag har aldrig tidigare fått blåa läppar, eller desperat inhandlat ett par tjocka vantar och dragit på mig långkalsongerna vid 10 grader varmt.
Till saken hör att här är alla dörrar och fönster alltid öppna oavsett väderlek överallt, inklusive på sjukhuset nattetid. Går man in i en affär eller ett fik så är det samma temperatur inne som ute alltid!
Dagens fällda kommentar ur en stelfrusen kropp:
- Jag vill ha mer te NU, och varmt ska de va!
Helgen som var
Fredagen var som en skänk från ovan och glada i hågen traskade vi hem från sjukhuset. Kvällen spenderade vi på Papa John´s pizza tillsammans med vår nyfunna vän Martina från Finland. Där satt vi och redde ut diverse världsproblem och skrattade åt lustiga situationer som uppstått på grund av kommunikationsproblem i detta land...
Lördagen bar det av mot Jiuxiang, och vad var människa bör veta är att detta inte är ett lättrest land. Orsaken till att vi har kommit till alla de platser vi har besökt är generösa och omtänksamma kineser. Under fredagens plugg på vårt favoritcafé Charlie Brown bad vi servitrisen skriva upp "Jiuxiang" på kinesiska. Sedan frågade vi vår hyresvärd vilken buss som åker dit. Sedan bad vi en tredje person skriva upp "östra busstationen" på en lapp. Så på lördag morgon vinkar vi in en taxi visar lappen för taxichauffören som släpper av oss vid den östra busstationen. Vi går in i väntsalen och visar namnet "Jiuxiang" för biljettanten, och vips kommer 5 kineser och diskuterar vilt. En av personerna drar tag i armarna på oss och vi går bakom henne till en liten busstation en bra bit ifrån den vanliga och hon hjälper oss att köpa biljetter. Vi köper lite färdkost och hoppas att det är rätt buss när den trött hostar igång.
Man måste byta buss i Jiliang hade vi fått reda på. När vi hoppar av bussen där visar vi lappen med "Jiuxiang" på för en mycket gammal man med käpp, som raskt vänder sig om och pinnar på så snabbt han kan ( i snigelfart) cirka 1 km för att hjälpa två vilt främmande människor att hitta rätt buss!
Jag försöker återgälda tjänsten genom att ge farbrorn en påse med muffins, men han ler stort och äkta, skakar på huvudet och knuffar in oss i bussen. Den sista etappen på vår färd slingrade sig fram på mycket små och skraltiga grusvägar i cirka 2 timmar tillsammans med spottande bönder genom de fattigaste små byar där människor lever i den mest omänskliga misär ni kan tänka er.
Ett par gånger kände vi oss väldigt tveksamma på om detta kunde vara vägen till "Jiuxiang", men skam den som ger sig. Till slut kom vi fram och på Kinavis öppnade sig en helt ny värld där vi i stort sett trodde att den var slut...
Vi intog en snabb lunch på en liten restaurang med lokala delikatesser som larver och gräshoppor...
Med kartan i högsta hugg bar det iväg ner i underjorden och där fick jag se något av de vackraste naturscenarierna mina ögon nånsin har skådat:
Som vanligt gör bilderna tyvärr inte rättvisa åt verkligheten....
Nu återstår det endast 9 dagar tills jag får krama min storasyster & Mattias på Beijings flygplats! :-)
Jag har nu bara 4 veckor kvar i Kunming, som ni förstår så har nerräkningen börjat!
Dialog
H: Fy tusan
Jag: Vad är det?
H: Jamen kolla..
Jag: Vad?
H: Ett helt gäng med vitingar!
Som fula ankungens familj var svanar,
Som Mowgli trodde han var ett djur,
Som Hanna & Matilda trodde de var kineser...
Idag har jag lyckats med den stora bedriften att stuka (hoppas jaf) min tumme på det plana köksgolvet. Efter att jag stolt visat upp mina nya yogaskills på köksgolvet sitter jag ner och pratar med H när hon diskar. När jag sen ska resa mig upp sitter tummen fast i golvet på något vis och vrids under min kroppstyngd och det knakar ljudligt. Som en klubbad säl skriker jag att jag brutit tummen medan jag dör av skratt samtidigt. Nu är det inte så allvarligt att den är bruten, men den har svällt upp som en bulle som jäser och ser, ja rent ut sagt förjävlig ut!
Missmodet till trots knatade vi iväg till gymmet för ett yogapass. Men då Ashtanga "mästaren" idag höll i yogaklassen var alla platser redan paxade och vi fick dansa istället. Det var bra för koreografin var så svår att jag glömde smärtan i tummen, och förhoppningsvis fördelade sig svullnaden med hjälp av blodcirkulationen.
Hanna & Matildas klass
Ja, vi har ju faktiskt en alldeles egen klass hela det sista året av vår utbildning...
Här är några bilder från klassen idag när sitter på vårt favoritcafé "Charlie Brown" och snickrar på diskussionen i vår kära C-uppsats...
